VÅR HISTORIA I KORTHET

Under nästan hundra år har SF Studios varit det ledande filmbolaget i Norden med huvudkontor i Stockholm, Sverige och dotterbolag i Norge, Danmark och Finland. Vi producerar filmad underhållning för bio, TV och hemmaunderhållning och är dessutom den ledande distributören av lokal och utländsk film på vår marknad.

Våra affärsområden innefattar: lokal produktion samt nordiska och internationella samproduktioner, distribution för bio och hemmaunderhållning, internationell försäljning, och digitala playtjänster.

Vi har en lång historia av att ha arbetat med de främsta regissörerna inom tidig nordisk film och de stora nutida kreativa talangerna, såsom Mauritz Stiller, Victor Sjöström, Ingmar Bergman, Bo Widerberg, Lasse Hallström, Bille August, Colin Nutley, Daniel Espinosa, Kasper Barfoed, Mads Mathiessen, Greta Garbo, Ingrid Bergman, Max von Sydow, Liv Ullman, Stellan Skarsgård, Joel Kinnaman, Alicia Vikander – och många, många fler.

Idag bygger vi vidare på vårt arv genom att både hitta, marknadsföra och distribuera film- och TV-produktioner med stor framgångspotential i de nordiska länderna, samt skapa produktionsmöjligheter för nya, talangfulla filmskapare. Vi skapar världar som människor vill återvända till.

A car outside the old SF Studio

SF LOGOTYPEN

AB Svensk Filmindustri (SF) bildades den 27 december 1917 genom sammanslagningen av AB Svenska Biografteatern och Filmindustri AB Skandia. Det nya bolaget skulle registreras och det blev bråttom med att framställa en ny företagssymbol.

Det finns två legender om hur man löste problemet. Enligt den ena, som också är den officiella, var det chefen för reklamavdelningen (avdelningen för konstnärlig reklam, som den hette), Nils Hårde, som snabbt skapade den berömda logotypen. Nils Hårde var inte bara SF:s reklamchef i över 30 år (1920-1953), utan också en erkänd illustratör som har skapat många klassiska filmaffischer.

Nils Hårde (1888 – 1962) var utbildad på Konsthögskolan i Köpenhamn 1908 – 1911. Efter sin utbildning flyttade han till Göteborg och blev anställd på tidningen Göteborgs Morgonpost som illustratör innan han började på SF 1920. På filmaffischen för Gösta Berlings saga (1924), den enda SF film som Greta Garbo spelat i, kan man se Nils Hårdes signatur uppe till höger och den nya SF logotypen uppe till vänster.

Enligt den andra legenden var det en okänd kvinna som brukade göra texterna till stumfilmerna som i själva verket ritade logotypen, men det finns inga bevis som stödjer teorin.

Den första filmaffisch som hade SF-logotypen var filmen Johan från 1921 i regi av Mauritz Stiller. Då var den relativt enkel med sina vita bokstäver mot svart bakgrund. Det var inte förrän i slutet av 30-talet som bolaget bytte till ett mer stiliserat uttryck med två tunna linjer i ringen och bokstäverna innanför, fortfarande i svart och vitt.

Logotypen användes i huvudsak för tryck i tidningar och i nyhetssammanfattningar (SF Journalen). Den användes sällan i filmerna, ibland i slutet men i princip aldrig som vinjett.

Under 60-talet ritades en något kraftigare logotyp och SF-märket placerades på en fyrkantig platta. Efter det producerades ett antal varianter, men i mitten av 80-talet bestämde man att originalformen (den från tidigt 1930-tal) var den man skulle använda, men nu i rött.

Sf logo evolution

SF STUDIOS VINJETTEN

SF:s signaturmelodi komponerades 1943, men för att förstå hur den hänger ihop med logotypen får vi gå tillbaka till början av 1910-talet.

Biografbolaget AB Svenska Biografteatern (som slogs samman med Filmindustri AB Skandia 1919 och bildade SF), beslöt sig för att visa nyhetsfilmer (eller journalfilmer) varje vecka före huvudfilmen på sina biografer. Nyhetsfilmen visade dåtidens både små och stora händelser och innehöll förstås också nyheter från filmvärlden. På sin tid var det här det enda sättet att se levande nyhetsbilder från omvärlden på.

När SF bildades 1919 tog det nya bolaget över nyhetsjournalerna och döpte dem till SF Journalen. När ljudfilmen fick sitt genombrott i början av 30-talet reducerades visningarna av SF Journalen på biograferna till en ny film varannan vecka, ackompanjerad av neutral musik. 

I samband med Andra Världskrigets utbrott 1939 började flera konkurrerande journalfilmer att visas på biograferna, bland andra UFA Journalen och Paramount Journal. För att profilera sina journalfilmer började man använda sig av musik med en egen signatur. 

Vid den här tiden hade SF en musikchef vid namn Jules Sylvain. Han föddes i Stockholm år 1900 som Axel Stig Hansson och dog 1968 i Catiglione, Italien. Under sin karriär skrev han över 800 melodier och ses fortfarande som Sveriges främste kompositör av populärmelodier. Sylvain var ansvarig för SF:s musikavdelning mellan 1937 och 1945. 

Enligt legenden var Sylvain vid tillfället, år 1943, pank, dagen-efter-trött och i desperat behov av pengar när han ombads att komponera en ”på-och-av” signatur för SF Journalen. 

Som den begåvade musiker han var tog det honom bara ett par minuter att komma på det som skulle komma att bli den klassiska SF vinjetten, och han fick 500 kronor för besväret. Melodin arrangerades av den talangfulle Julius Jacobsen hördes ända fram till början av 60-talet varje gång som SF Journalen visades på svenska biografer.

TV fick sitt stora genombrott i de svenska hushållen i början av 60-talet. Plötsligt blev nyheter med levande bilder tillgängliga direkt i hemmet, och SF Journalen lades ner eftersom den inte längre fyllde någon funktion. Signaturen föll i glömska.

I början av 80-talet ville SF börja profilera sina biografvisningar tydligare genom att börja använda signaturen igen. Det nya arrangemanget gjordes av Peter Wiberg, vars version sedan användes i nästan tjugo år. År 2002 arrangerades vinjetten om än en gång för att få en lite mer klassisk touch. Då sköttes arrangemanget av Adam Nordén, en välkänd filmusikkompositör. Sedan dess har det även tillkommit en barnvänlig version som använts till varumärket "Barnens SF Favoriter", numera ”SF Kids Play”. 

Press kit

Press kit